beetlebat

Jag tycker det är sjukt najs med folk som vågar sticka ut.
Det behöver ju inte vara snyggt, det är najs iaf.
Det blir lixom charmigt. Om det inte går till ritkig överdrift då, då blir det nog lite läskigt istället.
Iaf tills man träffat personen och den bevisat att den inte är läskig.
Den här snubben träffade jag i London 05.
Sjukt trevlig va han.



Den första bilden är ju rätt mycket äldre än den på mej och honom dock.


Det är konstigt hur något så litet kan förgylla en hel dag.
Nu pratar jag dock inte om piercingar eller udda människor.
Jajo, det är skönt när folk kan ändra ens humör till det possetiva så lätt.
Men sen blir det ju lätt åt andra hållet också, det är ju mindre bra.