beetlebat

Sitter och kämpar för att inte spy. Förstår inte var det kom ifrån..
Måste ha ätit någe dåligt. Kanske va för att jag for once lagade egen mat..
Visseligen bara en omelett, men även det kan gå fel när man släpper lös mej i köket.
Ont i huvdet har jag också.
Det är väl för att jag gråtit hela dagen.
Farmors begravning va helt klart en av dom jobbigaste stunderna i mitt liv.
Att se farfar så ledsen och se alla gråta.
Jag pallade inte riktigt att gå fram till kistan, det är konstigt hur svag man är ibland.
Jag viste ju att det skulle bli en jobbig dag, men jag trodde iaf att jag skulle orka ta mej igenom den.
Visst lever jag fortfarande så jag tog mej väl igenom den mer eller mindre...
Men jag fick gråtattack när jag stod framför kistan. Fick verkligen ingen luft och det ekade i hela kyrkan.
Prästen fick vänta med att prata tills jag samlat mej. Jag vet att man får gråta hur mycket man vill på begravningar men jag tyckte ändå det va jobbigt. Framför alla som satt där och allt..
Inte för att det spelar någon roll egentligen.

Sen det här med att träffas och fika eller äta efteråt. Jag var verkligen emot det innan vi kom dit.
Väl där så var det faktiskt ganska skönt. Skönt att slippa åka hem direkt och bara tycka allt är jättejobbigt ensam.
Dock slutade ju inte dagen så bra heller när ambulansen fick komma och hämta Gunnar.
Det blev för mycket för honom.

Jag försår inte grejen med att bli gammal. Jag hoppas jag slipper det. Iaf om jag eller min partner blir sjuk..!
Jag tycker man skulle få lämna jorden på ett mer passande sätt än att bli sjuk, tyna bort och sen dö.

Nä, nu blir det sängen så kanske man mår bättre imorgon när man vaknar.
Jag älskar dej farmor!