pmsångest
Tänkte kräka ur mej massa jävla skit nu och hoppas på att det händer ett mirakel och saker bli bra igen.
Är så galet jävla less på att saker ska vara som det är.
Känns som det skulle vara så mycket skönare att bara lägga ner skiten ibland.
Men nu går ju inte det utan att dö, och om jag lärt mej något så är det "hold on if you feel like letting go, hold on it gets better than you know"
Och dö vill man ju inte, inte i längden iaf.
Jag har någon storts pms-depression. Fattar inte hur jag ska lyckas ta mej igenom morgondagen faktiskt.
Jag och syrran pratade om det här med urnnedsättningen. Det har gått så lång tid sen begravningen, så det känns som att slita upp ett sår igen. Tror det t.om kan bli snäppet jobbigare än begravningen.
Usch, jag blir knäsvag bara av att tänka på det. Jag vill inte. Men jag vet att jag måste. Jag skulle inte förlåta mej själv om jag missade det.
Men det ska nog gå bra, det är bara att bita ihop och ta sej igenom det.
Det blir jobbigt när det är mycket som händer. Jag kan inte riktigt lägga ner den där M heller.
Jag vet, jag borde väl gjort det för längresen.. men jag fattade inte vad som hände så nu sitter jag där på pottan fortfarande.
Hoppas att jag lyckas ta mej här ifrån en vacker dag iaf. Även om det känns som att jag kommer få sitta en väääldigt lång tid.
Skulle vara skönt att träffas och prata lite. Men det är ju jobbigt att fråga om han har tid med någon sånt också..
Åhhhh KISSBYXA !
Nu ska jag väl sluta gnälla.
Känns jobbigt att inte veta vilka som kommer läsa, men vafan. Orka att jag bryr mej,.
TJAAA
Är så galet jävla less på att saker ska vara som det är.
Känns som det skulle vara så mycket skönare att bara lägga ner skiten ibland.
Men nu går ju inte det utan att dö, och om jag lärt mej något så är det "hold on if you feel like letting go, hold on it gets better than you know"
Och dö vill man ju inte, inte i längden iaf.
Jag har någon storts pms-depression. Fattar inte hur jag ska lyckas ta mej igenom morgondagen faktiskt.
Jag och syrran pratade om det här med urnnedsättningen. Det har gått så lång tid sen begravningen, så det känns som att slita upp ett sår igen. Tror det t.om kan bli snäppet jobbigare än begravningen.
Usch, jag blir knäsvag bara av att tänka på det. Jag vill inte. Men jag vet att jag måste. Jag skulle inte förlåta mej själv om jag missade det.
Men det ska nog gå bra, det är bara att bita ihop och ta sej igenom det.
Det blir jobbigt när det är mycket som händer. Jag kan inte riktigt lägga ner den där M heller.
Jag vet, jag borde väl gjort det för längresen.. men jag fattade inte vad som hände så nu sitter jag där på pottan fortfarande.
Hoppas att jag lyckas ta mej här ifrån en vacker dag iaf. Även om det känns som att jag kommer få sitta en väääldigt lång tid.
Skulle vara skönt att träffas och prata lite. Men det är ju jobbigt att fråga om han har tid med någon sånt också..
Åhhhh KISSBYXA !
Nu ska jag väl sluta gnälla.
Känns jobbigt att inte veta vilka som kommer läsa, men vafan. Orka att jag bryr mej,.
TJAAA
Kommentarer
Trackback
